Blad: maj - september | Rötter: senhöst och vinter

Idag är kärleksörten en vanlig trädgårdsväxt - känd för att tåla torka. Den står i rabatter och krukor runtom i landet och gör inte mycket väsen av sig. Det som många inte vet om är att den förkommer vilt, går utmärkt att äta och är en mytomspunnen gammal växt


Midsommarmagi

Sitt latinska namn har kärleksörten fått efter Telephus (Herkules son), som enligt den grekiska mytologin upptäckte kärleksörtens medicinska egenskaper efter att ha fått ett spjuthugg i benet. Faktum är att människor har odlat kärleksört i hundratals år just för dess sårläkande egenskaper. På medeltiden var den en vanlig ingrediens i sallader.

Kärleksörten tillhör familjen Crassulaceae, fetbladsväxter. De är suckulenter, vilket betyder att de är tjockbladiga växter, som samlar vatten i bladen och därför är mycket torktåliga. Faktum är att en planta uppdragen med roten kan klara sig riktigt länge inomhus utan att ha någon kontakt med vare sig jord eller vatten. Den fortsätter till och med växa, vilket har gett upphov till mycket skrock i flera europeiska kulturer. Hos britterna har den fått smeknamn som Live-forever och Midsummer-men. Här hemma i Sverige trodde man förr i tiden att kärleksörten kunde spå i kärleksfrågor, särskilt runt midsommar. Det har antagligen gett upphov till namnet kärleksört. Vid midsommar drog man upp två växter med rötterna och hängde dem bredvid varandra i taket. Varje växt fick representera en person i ett förhållande. Om växterna drog sig mot varandra skulle relationen bli bra och i bästa fall skulle de bli bröllop. Ett annat gammalt dialektord för kärleksört är gotländskans dundarlauk.

Kärleksörten är en perenn och kan bli upp till 60 cm hög. Stjälken växer upprätt och de knubbiga, blåaktigt gröna bladen sitter motsatta eller strödda i täta knippen. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och trivs på torr mark, hällar, murar och i backar. Den blommar sent på sommaren i svagt rosa, ibland lite gulaktiga, blomklasar. Det finns flera underarter - både förädlade (odlade), vilda, och i form av förvildade korsningar. Den ursprungligt vilda sorten här i Sverige känns igen på det gula inslaget i blommornas färg.

Alla växtens delar är ätliga och har medicinska egenskaper, men stjälken och roten bör kokas ett tag för att mildra den beska smaken. Bladen smakar desto godare som de är och kan antingen ätas råa direkt eller läggas i kallt vatten en stund innan förtäring. Deras smak och konsistens påminner lite om sparris och sockerärtor. Rotknölen innehåller 10% kolhydrater och därför betraktas kärleksört som en av de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation.


Recept på kärleksört:


Andra växter du kan plocka under vår och sommar: