Blad: april - juni

Harsyra är en riktig törstsläckare för den som är ute och vandrar i skogen. Den är lätt att hitta och har du en gång lärt dig känna igen den syrliga smaken kan du aldrig ta miste på den igen.


Syrliga vårtecken

Harsyran blir flera år gammal och brer ofta ut sig i stora mattor. Den trivs i skuggiga skogsområden och har en krypande jordstam, från vilken det skjuter upp tunna bladskaft med skira, klöverliknande blad och vita blommor. Strax innan det börjar regna viker bladen ihop sig som små paraplyer, så den kallas ibland för skogens barometer.

Harsyra är mycket rik på vitamin C och hela växen kan ätas rå. Det är dock viktigt att inte överdriva konsumtionen, eftersom den (precis som rabarber, spenat och flera andra växter) innehåller oxalsyra, vilket kan vara skadligt i stora mängder. Därför passar harsyran bäst som krydda och smakförhöjare i sallader och såser. Förr i tiden brukade man i Frankrike tillverka ett citronfritt lemonadpulver av torkad harsyra och socker.

Som medicinalväxt är harsyran känd bland annat för att bota skörbjugg, urinvägsinfektioner och feber. Förr i tiden tillverkades, genom kokning och kristallisering så kallat harsyresalt, som användes som kylande medel. Harsyra verkar även lugnande för magen och kan användas för att stoppa kräkningar och reta aptiten. Återigen gäller det att tänka på att inte äta rå harsyra i stora mängder, eftersom det kan ha motsatt effekt och orsaka diarré.


Recept på harsyra:


Här finns fler växter som också kan plockas på våren och sommaren: