Blad: april - september

Ängssyra är en av våra vanligaste perenner och har odlats av människor i hundratals år. Den vilda ängssyran förekommer allmänt i hela Sverige och växer ända upp till fjälltrakterna.


Vilda grönsakslandet

Precis som rabarber och spenat innehåller ängssyra ämnet oxalsyra. Det skyddar växten mot sniglar och kan vara gifigt för människor i höga halter, så tänk på att inte konsumera stora portioner ängssyra alltför ofta.

I många europeiska och asiatiska kulturer finns traditionella recept på ängssyra. Här i Norden användes den förr i tiden av  Samerna till att konservera mjölk. I Belgien kan man köpa purerad ängssyra “zurkel” på burk. I Ukraina kallas den shchavel’ och används för att laga en grön variant på den traditionella soppan borscht .

Det är främst de unga bladen som används i matlagning och de börjar skjuta upp ur marken redan tidigt på våren. De är avlånga, spjutspetsformade och växer i täta tuvor runt blomstjälken, som kan bli upp till en meter hög. Blommorna sitter i smala klasar längs med stjälken, är små och röd-bruna och slår ut i maj-juni. Ängssyran är tvåbyggare, vilket betyder att han- och honblommor sitter åtskilda på olika plantor. 

Förr i tiden användes ängssyra till långt fler saker än matlagning. Roten gav ett populärt färgmedel som gav garner och tyger gul färg. Bladen användes till att lägga om sår med. I svåra tider kunde man mala ned den torkade roten och även fröna till ett mjöl, som man bakade så kallat nödbröd på


Recept på ängssyra:


Andra växter du kan plocka under vår, sommar och höst: